Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stäfver på en brädstump: »Det är förbjudet att reta
djuren under utfodringen», och stack upp den på en
stång genom luckan, men det hjälpte inte stort.
Andra styrmannen kom och gaf oss ovett för det
han kallade vår oförskämdhet, och fruntimmema, som
voro värst, stodo och gapade på oss nästan lika
oge-neradt som förut. Jag har aldrig sedan dess brytt
mig om att ens se på huru våra niggrer om
söndagarna svänga i sig råsocker och sardiner utanför
kommissariatet. Och det är ändå konstigare foder, än
till och med vårt på City of San Diego!
— I Acapulco hände för öfrigt en liten historia,
som jag hade hjärtligt roligt åt, och mina
kinesvänner ännu mera. Vi mellandäckspassagerare hade en
dd af promenaddäcket, längst akterut, afskrankadt för
vår räkning och voro naturligtvis förbjudna att sätta
foten utanför repskranket; annat var det inte. Repet
var draget genast akterom vantema till stormasten
— vi förde inte mera än två — och på staget hängde
ett par, tre vattenflaskor af porös lera, sådana de
göra i Guatemala och som alltid hålla vattnet friskt.
Det var för passagerare, som inte ville dricka
isvatten. Vi på mellandäck fingo nöja oss med vatten
ur en tunna, dit det hälldes direkt ur
destillerings-apparaten, sä att det alltid var åtminstone ljumt,
ibland hett, och i hvartdera fallet lika omöjligt att
xlricka, ifall man inte var alldeles ohyggligt törstig.
— Medan vi lågo för ankar i Acapulco, höllo
Vi oss naturligtvis alla uppe på vår lilla bit af öfre
däcket. Nere var det så hett, att man inte kunde
härda ut där, och det räckte rätt länge att få några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
