Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett enda lager, men drefvo ostvart hän, staplade upp
sig på hvarann, hvirflade om, spriddes, sletos sönder
och visade blått för en och annan minut. Rundtorn
stod urskogen i grönskande prakt, med glänsande
våta löf, de gamla mörkare gröna, läderstyfva och
skinande blanka, de yngsta, som lefvat il timmar, i
skäraste vårgrönt, dungarna af ricinus där och hvar
på rödjan med löfvärk som skuret i brons. Högt
of-vanför svepte gamarna på utspända, orörliga vingar i
vida kretsar. De visste alltid när något var på farde*
Kring grafven stod manskapet, alla hade kommit,
ingen uteblifvit. Alla kände de den döde, många
hade arbetat med honom, andra under honom, ingen
hade han förnärmat i ord eller gärning. De hade
hämtat ett par sega lianer, som vi lindade kring filten,
så sänkte vi honom ned. Några af männen hade
slagit ihop ett kors.
Majoren rätade på sig.
— Fahre wohl, John Lundvik, sade han — och
tack för två år i sämja. Det är mer än jag kunde
säga till de flesta jag mött i världen.
Männen lyfte på hattar och mössor, italiename
korsade sig, spadarna kommo i gång, inom tio
minuter var grafven fylld och korset uppställdt. En kines,
som varit kock i S:to Toribio, kom fram med en
brinnande joss-sticka och stack den i mullen. Ingen
skrattade. Vi satte oss alla i rörelse, men hade icke
gått tjugu steg, då en gam, den djärfvaste af följet,
tungt slog ned på korset.
— Satan 1 hväste paymastern, gjorde ett flygande
flinkt grepp efter sin revolver och klippte af det vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
