Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi funno häller ingenting att säga. Öfvergång
inom några fa timmar från kraftigaste hälsa till död,
är ett alltför brutalt faktum att resonnera om. Blott
nämnandet däraf behöfdes för att återföra alla tankar
till* sådant vi hälst låtit bli att tänka på.
Stämningen var med ens tillbaka på nollpunkten.
— Det här duger inte alls! utbröt till sist
pay-mastem. — Nu döma vi utan vidare Sullivan att
berätta. Hvad var det, som förde er hit till landet?
En ångbåt, om jag kommer rätt ihåg. Jag
kröp in i en halftom kolbunk på en Atlasbåt, en
afton i Aspinwall, då jag användt mina sista dollars
till en försvarlig ballast af whisky, somnade som ett
snällt barn, vaknade nästa morgon i Limon, tog emot
så mycket ovett skepparen orkade vräka ur sig på
en tio minuter — och det var inte litet — gick så
i land, fick fri resa på tåget af en konduktör, som
kände mig från Panama, trampade vidare till fots,
träffade kontraktören och blef utnämd till förman i
Las Animas . . . det är alltihop!
Sullivan, som från första stund gått hårdt åt
punschen, tömde igen sitt glas, utan aning om att
kommissariatmannen fyllt det med potatiswhisky,
ny-tände den slocknade cigarren, och såg sig omkring
som om han aldrig upplefvat någonting värdt att
orda om.
— Prata inte skräp, Sullivan, utan berätta
ordentligt, sade paymastem. — Hvad uträttade ni i
Panama? Och hvad var anledningen till att ni reste
därifrån;?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
