Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiskt en hel del beslutsamhet för att afhålla sig från
whisky och annat, som kunnat hjälpa att slå ihjäl
tiden. Men det gick . . . ganska länge I
Sullivan tog igen en lång klunk, behöfde det
synbarligen för att hålla tankarna tillhopa, och tänkte
lika synbarligt alls icke på att sprit såsom
bindemedel för tankar duger blott till en viss punkt.
— Bärgsboma hade rätt länge hållit sig stilla,
så när som på stölder af kreatur någon gång, när
nätterna voro lagom mörka. Men vi lyckades i
regeln alltid skaffa dem tillbaka åt egarne, utan att
behöfva använda annat än hotelser. Byfolket hade
de strängaste ordres att på inga vilkor inlåta sig på
några försök att skaffa sig rätt på egen hand —
sådant aflöpte aldrig utan åtskilligt skjutande, och det
var vederbörande alldeles likgiltigt hvem som blef
skjuten — utan att i stället ögonblickligt rapportera
till fortet och låta oss skipa rättvisa. Vi åter hade
våra vänner i bärgen och fingo genom dem alltid
inom kort reda på tjufvama, som aldrig, när de en
gång voro upptäckta, vågade undandraga sig att
återlämna tjufgodset och betala plikt. Det räckte inte
länge innan byfolket kom under fund med huru
myc-het bättre affaren blef för dem, om de fingo sitt igen,
eller ersättning för det, och en försvarlig del af
plikten på köpet. Och bärgsboma å sin sida grepos af
en oerhörd respekt för vår förmåga att leta rätt på
tjufvar ... de kunde ju inte veta att hälften af
plikten de betalade vanligen hamnade hos deras egna
stamförvandter och vänner, som utgjorde vår
detektivkår.
io
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
