Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och frågade hvad Amra Singh ville säga, var han
stum på nytt.
— »Ingenting», svarade han — »allt lika, adjö
soldat-sahib . . . Amra Singh’s gud kommer ihåg!»
— Jag gick de tjugu stegen tillbaka till mitt
folk, och såg att Vallam Bangungee stod vid sidan
af den sista i raden. Tre sekunder därpå sade jag
sakta, i ett andedrag: »lägg an — ge fyr!» och Amra
Singh stackare föll ihop som ett bylte. Jag skyndade
fram genom röken för att se om han ännu hade lif,
men Bangungee var snabbare. Han var där några
sekunder före mig . . . den uslingen var rädd att
pojkstackaren ännu skulle kunna säga någonting, och böjde
sig ned öfver honom, men rätade upp sig igen i
nästan samma ögonblick, med ett rent djäfligt uttryck i
sin otäcka fysionomi . . .
— Det blef halmstrået, som knäckte ryggen på
mitt tålamod, öfverretad och utvakad som jag var.
Min hand med revolvern höjde sig, utan att jag alls
tänkte på det, och nästa ögonblick låg Vallam
Bangungee med en kula i hjärnan ofvanpå den, som —
så visst som jag är en försupen slusk — inte var
annat än hans offer.
Sullivan strök eld på en tändsticka och höll den
till stumpen af sin slocknade cigarr, men både den
och stickan vajade fram och tillbaka. Hostningen
lät misstänkt, målföret var en smula tjockt, då han
gentog:
— Det blef naturligtvis slutet på min militära
karrier. Jag rapporterade genast om händelsen,
löjtnanten sade: »bra gjordt, vid Gud!» och skickade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
