Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När för några år sedan folkrepresentation
infördes i Ryssland, slappnade till en början de
tidigare så stramt åtdragna tyglarna på alla håll.
Både på möten och vid andra sammankomster
utsades opåtaldt saker, som några år tidigare
ofelbart skulle bragt talarna till Sibirien utan
rannsakan och dom, och tidningspressen följde
exemplet. Både i höger- och — isynnerhet —
i vänsterpressen begagnade man sig af denna
ovana yttrandefrihet för uttalanden, som under
den förra regimen — och den nuvarande —
ovillkorligen skulle ledt till indragning och böter,
kanske fängelse och deportation för den skyldige
eller för ansvarige utgifvaren, men som nu fingo
passera utan någon påföljd.
Alldeles särskildt var detta fallet med den
kampanj tidningarna satte i gång mot den
allmänna korruptionen. Sådan korruption har ju
visst i alla tider varit rådande i Ryssland,
sannolikt i fullt lika hög grad som under åren
i fråga, men den har ytterst sällan tagits
offentligen till tals, utan behandlats mera som en
familjeangelägenhet, så att säga, och äfven då den
föranledt åtal och bestraffning icke ansetts vara
lämpligt föremål för tidningsdiskussion. Endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
