Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moskoviter och finnar i äldsta tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slaviska språk, som användes vid gudstjänsten liksom
af den härskande klassen. Detta slags förryskning
utbredde sig sedan allt vidare genom att ättlingar afRurik
grundade nya furstendömen på fenno-ugriska områden
och äfven i dem införde såväl byzantinsk religion som
det slaviska språket, hvilket blef förhärskande inom de
högre samhällslagren och från dem spridde sig äfven till
massorna af folket. Men stort längre än till språket
och religionen sträckte sig denna äldsta förryskning icke,
då de härskande slavo-varägarna voro så få till antalet,
att de, långt ifrån att genom blodblandning kunna
öfver-lora de underkufvade till sin ras, tvärtom själfva led
efter led mottogo alltmera turanskt blod och därför äfven
antogo allt flera turanska lynnes- och karaktärsdrag.
1 ändå högre grad blef detta fallet då de varägiska
furstarna flyttade sätet för sitt välde längre åt öster. I det
slaviska Kieff orsakade inbyggarnas starkt
individualistiska och stridsfårdiga raslynne oupphörliga
oroligheter och omhvålfningar, sammansvärjningar och uppror
mot furstarna, som aldrig kunde känna sig fullt säkra
om väldet. Slutligen flyttade därför den varägiska fursten
Åndrej Bogoliub under senare hälften af
elfvahundra-talet sätet för sin styrelse från Kieff till Suzdal inom
helt turanskt område. Han var själf dotterson till khanen
af den finska Mera-stammen och stod sålunda i
blodsförvantskap med sin nya omgifning, hvilken därigenom
blef ett så mycket mera pålitligt stöd i de ständiga
stridigheterna med hans slaviska undersåter. Enligt
Nestor, författare till »Gamla ryska krönikor», voro
visst de finska folkstammarna ännu vid denna tid i det
ostliga Ryssland odöpta hedningar, men voro äfven på
grund af sin fatalistiskt passiva folkkaraktär vida lättare
att styra ån de oroliga slaverna i väster och äfven
lättare att samla och sammanhålla för krigiska företag.
Furstarna af Vladimir, som blefvo furstarnas af Suzdal
arftagare och voro mera krigiskt företagsamma än dessa,
funno sedan i dessa finska stammar det medel de be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
