Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland och Sverige-Finland på sjuttonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af allt att döma länge afvaktat. Han hastade därför
också att begagna sig af den uppkomna konjunkturen
med så stor ifver, att han åsidosatte den statsförfattning
han själf med maktspråk utfärdat och enligt hvilken han
bort inhämta riksdagens samtycke till krigsförklaringen.
Denna utfärdade han af egen maktfullkomlighet och
skyndade själf till gränsen i Finland för att i egen person
taga högsta ledningen af krigsoperationerna.
Det i strid mot författningen började kriget väckte
starkt missnöje såväl hos dem, som öfver hufvud voro
motståndare till all krigspolitik, som hos de många, hvilka
länge befarat att Gustaf 111 ingalunda för all framtid
komme att nöjas med den maktutvidgning han genom
sin statskupp ernått och som nu i hans öfverträdande
af författningens tydliga stadgande funno ny näring för
sina farhågor. Starkast företrädt var missnöjet så inom
Sverige som i Finland bland adeln och denna klass
tillhörde flertalet af arméns officerare, hvarför ock dessas
knotande stämning nu skänkte alla dem ett godt vapen,
som redan tidigare stämplat mot konungen. Utan att
låta sina verkliga och längst syftande afsikter framskymta
arbetade dessa kung Gustafs ovänner ifrigt för att bringa
det inom officerskåren jäsande missnöjet att gifva sig
uttryck, ifrigast måhända Sprengtportens nära anhängare
sedan gammalt, majoren vid de finska trupperna Anders
Johan Jägerhorn. Sina planer dolde denne och hans
medkonspiratörer under det såsom lockbete öppet
framställda skälet för ett ingripande af officerskåren, att
konungen borde tvingas till omedelbart inställande af
fientligheterna och till sammankallande af riksdag för
att gifva ständerna tillfälle att uttala sig om
krigsförklaringen samt fatta de beslut, till hvilka ställningen
kunde föranleda. Om önskvärdheten af riksdagens
hörande voro de flesta ense, utan att i det föreslagna sättet
för åvägabringande af detta se annat eller mera än ett
häfdande af författningen, hvars åsidosättande af
konungen nödvändiggjorde och ursäktade det tillvågagående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
