Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland och Sverige-Finland på sjuttonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Katarina knappast heller ansåg Sverige längre vara någon
farlig fiende. Sedan hon nödgats uppgifva
delnings-planerna i fråga om det svenska riket, hade hennes
utvidgningspolitik helt och hållet vändt sig mot väster och
sydväst. Där funnos landvinningar att göra, i jämförelse
med hvilka den Sverige tillhöriga delen af Finland var
af ringa värde, i all synnerhet om härmed skulle följa
en viss grad af själfständighet för detta land och därtill
ytterligare ett förflyttande af gränsen tillbaka till närheten
af rikshufvudstaden. Minst af allt sympatiserade
Katarina II med folkstyrelse och inskränkt regeringsmakt,
såsom hon flerfaldt bevisat i de med Ryssland
inför-lifvade slaviska områdena, för att ingenting nämna om
att det var hon, som gjorde de lill-ryska bönderna
till lifegna. För henne kunde följaktligen Jågerhorns
och Sprengtportens plan icke innebära någon synnerlig
frestelse.
Men därför hade kejsarinnan under rådande läge
ingenting emot utsikten till fred och lika litet mot
möjligheten af vidare landvinningar i Finland, blott hon sluppe
ikläda sig några förbindelser eller andra garantier i fråga
om den ställning eventuellt nyvunna områden komme
att intaga. Beträffande de redan i tsardömets ägo be*
fintliga delarna af Finland kunde inga löften komma i
fråga. I enlighet härmed var äfven det svar, Jägerhorn
om ett par veckor erhöll, affattadt i så sväfvande och
obestämda uttryck, att det egentligen icke förband
kejsarinnan till någonting. Men på samma gång ingåfvo dock
de med stor diplomatisk skicklighet formulerade fraserna
de båda hufvudkonspiratörerna så stora förhoppningar,
att Sprengtporten, för att vara till hands med råd och
dåd vid den vidare utvecklingen af stämplingarna, ända
till gränsen åtföljde de svenska arméofficerarnas ombud
på hans återresa.
Emellertid hade det kommit till kung Gustafs
kunskap, att Jägerhorn begifvit sig till den ryska hufvud*
staden i ett uppdrag hvilket kungen både ansåg vara och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
