Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland och Sverige-Finland på sjuttonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1772 inrymt åt folket och riksständerna. Men Gustafs
popularitet förminskades därför icke bland massorna af
folket, som ingalunda hyste större sympatier för den
missnöjda öfverklassen, ulan tvärtom gärna såg att dess
inflytande blef kringskuret. Krigslyckan hade åfven,
sedan förhalandet af fälttåget upphört, vändt sig till de
svenska truppernas i Finland förmån. Sjösegern vid
Svensksund och några framgångsrika träffningar till lands,
gjorde att Gustaf III kunde afsluta freden i Wärälä utan
förlust af annat än de summor krigföringen kostat.
Att Ryssland nöjdes med ett så magert fredsslut
berodde främst däraf, att kejsarinnans politik på andra
håll gåfvo henne tillräcklig sysselsättning för att bon
skulle känna sig till freds med återställandet af lugn vid
gränsen i nordväst och därmed af frihet att fullfölja de
planer, som för tiden lågo henne närmast om hjärtat.
Samma förhållanden fortforo att råda under de
återstående åren af Katarina II:s regering, hvarjämte hennes
liksom alla andra europeiska monarkers uppmärksamhet
under dessa år i ståndigt högre grad upptogs af
händelserna i Frankrike.. Revolutionens seger betraktades
såsom ett alltjämt växande hot mot monarkismen öfver
bufvud och därmed mot hela det öfriga Europa. Finland
och Sverige fingo följaktligen åtnjuta fred under dessa
år och likaså under Katarinas sons och efterträdares, kejsar
Pauls, kortvariga regering.
Men i och med hans äldste sons, Alexander I:s,
uppstigande på tronen förändrades förutsättningarna för
fort-beståendet af det rådande läget i väsentlig mån. I
Sverige hade Gustaf IV Adolf efterträdt sin år 1792
mördade fader och hade hvad tiden led visat sådana
prof på inskränkthet såsom statsman, på envishet och
själfofverskattning, att man såväl i Sverige som i Finland
böljat hysa allt starkare farhågor för den ovissa framtid
de pågående omhvälfningarna i det öfriga Europa ställde
i utsikt.
Den svenske konungen hade arbetat sig upp till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
