Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands slutliga eröfring och förening med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finlands slutliga eröfring och förening
med Ryssland.
Tsar Alexanders uppfostran och åskådningssätt. — Kriget 1808—1809. —
Tsarens obeslutsamhet i fråga om Finlands framtida ställning. —
Motiven för det beslut som blef gällande. — Bekräftelsen af Finlands
autonomi.
Vid sin död efterlämnade Katarina II ett i yttre måtto
homogent välde, i hvars olika delar den autokratiska
styrelseprincip, hon i allo gjort till sin, blifvit lika
fullständigt genomförd. Det var endast inom sin närmaste
omgifning hon beträffande såväl denna som alla andra
principer, religiösa som moraliska, tillåt sig gifva uttryck
åt den djupa skepticism, som utgjorde ett af grunddragen
i hennes karaktär. För sin autokratiska makt kräfde
hon oinskränkt respekt och obetingad lydnad, huru
respektlös hon än sjålf var i fråga om hvarje synlig eller
osynlig makt. Det var främst hennes intresse för och
hennes förtrogenhet med den nyare franska åskådningen,
sådan denna funnit uttryck i encyklopedisternas skrifter,
och särskildt Voltaires bittert satiriska skepticism, som
utvecklat kejsarinnan Katarinas böjelser åt detta håll och
verkat att inom hennes förtroligaste krets långt större
frigjordhet från hänsyn för allt häfdvunnet i uppfattning
och åskådningssätt blifvit rådande än på något annat håll
bland hennes undersåtar.
En följd håraf, bland andra, var att hennes sonson
erhöll en uppfostran, som i och för sig skulle varit mera
ägnad att ingifva honom en frisinnad åskådning ån att
göra honom till despotisk autokrat. Till den unge furstens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
