Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland och Ryssland under Alexander I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vinna den öppna port mot den öfriga världen hans
rike saknade.
1 sådant syfte gjordes af tsarregeringen försök att på
basen af en traktat från midten af tolfhundratalet
uppkonstruera anspråk på en del af Norges nordliga kust
med särskilda, året om öppna hamnar.
Underhandlingarna om dessa anspråk, hvilkas orimlighet det mötte
föga svårighet att uppvisa, men som det oaktadt
enstän-digt vidhöllos af tsar Alexander, hade ännu icke ledt till
annan påföljd än en spänd situation, då de afklipptes
genom tsarens plötsliga död i Taganrog år 1825.
Därmed inträdde ett helt nytt skede så för Ryssland
som för Finland, hvars öden trots landets autonomt
själfståndiga ställning under ett hundratal år visat sig
på det intimaste sammanhänga med de härskares
personliga kynne, som innehaft tsartronen. Beträffande
Finland hade Alexander I icke gjort sig skyldig till något
direkt löftesbrott, enär hans tidigare hänsyftningar på
sammankallande af landtdag ju icke varit formella löften,
sådana han i andra hänseenden uttryckligt afgifvit. Vid
dessa fasthöll han ända till slutet, ehuru det ingalunda
är otänkbart att äfven härutinnan en förändring skulle
inträdt, såvida icke detta slut kommit så tidigt. I alla
händelser finnes en antydan om att han under sina sista
regeringsår icke längre såg på Finlands särställning med
samma blickar som tidigare. Till generalguvernör i Fin*
land hade utnämnts den ultrareaktionäre Zakrevsky, som
genast visade sig ovillig att respektera Finlands särskilda
privilegier, hvilka han vid hvarje sig erbjudande tillfälle
sökte skjuta å sido. Så t. ex. lät han med förbigående
af den finska senaten uppgöra förslag till förordningar i
en del ärenden, rörande hvilka monarken enligt
grundlag icke kunde lagstifta utan landtdagens medverkan,
hvarpå han, med förbigående också af
ministerstatssekreteraren, sjålf föredrog dessa förordningar för monarken
och lyckades förmå denne att stadfästa dem. Men den
finska senaten vägrade att bringa förordningarna till verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
