Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förste Nikolais regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det tsar Nikolai minst af allt kunnat vånta, var att de
sekelgamla fienderna England och Frankrike skulle sluta
förbund för att genom skyddande af Turkiet tillvarataga
sina egna intressen, men just detta inträffade. Och
följden vardt att tsaren i stället för det segertäg till
Kon-stantinopel han tänkt sig, snart såg sig tvungen att
uppbjuda alla sina militära krafter till försvar af sitt eget
rike. En ännu bittrare missräkning beredde honom
sammanstörtandet af den arméorganisation han med
anlitande af alla sitt rikes väldiga resurser och med
åsidosättande af för folket långt viktigare intressen under hela
sin regeringstid arbetat på att fullkomna. Ju längre
den mångfaldt skildrade belägringen af Sebastopol
fortgick, desto tydligare vardt det ock, att Rysslands militära
makt, hvilken tsaren ansett sig ha gjort oemotståndlig,
i sjålfva verket var föga mera ån ett tomt skal, utan
någon kärna att lita på. När det omsider vardt för
hvar man uppenbart, att fullständigt nederlag blifvit det
enda resultatet af det med så stora förhoppningar började
kriget, var det därför ock slut både med Nikolai I:s
motståndskraft och med hans lust att lefva. Af allt att döma
år den uppgift icke helt grundlös, enligt hvilken han
afsiktligt vårdslösat en i och för sig icke farlig sjukdom
och sålunda frivilligt aflrädt från skådebanan, hellre än
att möta den storm, som väckts af de genom kriget
blottade följderna af hans statskonst. Han visste att en
ny tid måste inträda. Dess inbrytande kunde han icke
hindra, men ville icke heller bevittna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
