Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II och reformperioden i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjålfva förföljdes skonslöst, häktades pä de lösaste
misstankar, kvarhöllos under månader och år i fängelse utan
rannsakning, deporterades utan dom massvis till Sibirien,
behandlades med ett ord såsom rättslösa samhällsfiender,
om de så blifvit förvunna om någon öfverträdelse af
lag och författningar eller icke. Och den hänsynslösa
egenmäktighet, som härvid ådagalades af
regeringstjänste-män af olika kategorier, främst naturligtvis af den
alls-mäktiga polisen, icke blott lämnades obeifrad, utan
uppmuntrades tvärtom och belönades med befordran, ordnar,
gratifikationer o. s. v.
Att de förföljda, som funno sig utsatta för helt
laglöst våld, i sin tur drefvos till våldsdåd, är knappast
ägnad t att förvåna. Ett och annat sådant dåd hade vål
redan tidigare förekommit, men tillfälligt, på enskildt
initiativ, medan man nu började tänka på att sätta våldet
i system, för att genom undanrödjande af
regeringssystemets mera bemärkta och nitiska företrädare afskråcka
andra från att följa deras spår. Man ville visa att de
frisinnade elementen, ehuru helt undandragna lagens
skydd, dock icke voro försvarslösa utan kunde ställa
våld mot våld, och hoppades därigenom kunna bringa
de styrande till eftergifter. Så föddes terrorismen och
drabbade snart en mängd af det härskande systemets
mest verksamma tjänare af olika slag, högre som lägre,
utan att dock i minsta mån afskråcka andra från att
följa i deras spår. Våldsdåden endast drefvo Alexander
II att i allt högre grad för själfhärskaremaktens försvar
trygga sig till den hemliga polisen, hvars utom lagen
fallande verksamhet allt ifrigare pådrefs, på samma gång
dess befogenheter utvidgades och dess ansvarslöshet blef
alltmera fullständig.
Reformstråfvandet hade urartat till en blodigt
revolutionär kamp, som dref autokratin allt längre in i reaktionen
och till lika fullständigt åsidosättande af
mänsklighets-och laglighetshånsyn i fråga om försvaret som
motståndarna beträffande angreppsmedlen. På ingendera sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
