Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II och reformperioden i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sam. Huru långt detta nationalmedvetande nått visade
sig under revolutionsåret 1906, då upprorsrörelsen mot
autokratin nådde minst lika stor omfattning i
Östersjöprovinserna som i någon annan. del af riket och
uttryckligt förklarade sig åsyfta autonomi på nationalistisk
grund.
Den reaktionåra panslavismens företrädare voro dock
för tiden tillfreds med de uppnådda resultaten, emedan
de lika litet som den synliga regeringen insågo huru
ytliga dessa resultat i själfva verket voro, i huru ringa
mån det verkliga folket i Östersjöprovinserna
sammansmälts med befolkningen i Ryssland. De storryska
pan-slavisterna gingo därför vidare, riktande sin
uppmärksamhet mot nya vinningar, främst på Balkanhalfön, där
slitningar som alltid ägde rum mellan de kristna
stammarna och deras muhammedanska herrar och erbjödo
lämpliga tillfällen till inblandning. Inom de af
storryskhet inspirerade kretsarna hade man ånyo upptagit
och omhuldade ifrigt de sedan Krimkrigets tid hvilande
drömmarna om att utsträcka det ryska tsardömet till
Aegeiska hafvet och att se det ortodoxa korset ånyo
kröna Konstantinopels Sofia-moské, som alltför länge
varit i de otrognas händer.
År 1876 lyckades så Moskva-panslavismen genom
allehanda intriger förmå kung Milan af Serbien att gripa
till vapen mot turkarna och frivilliga i mängd strömmade
till från Ryssland för att — till stor del på den
pan-slavistiska partikassans bekostnad — bjålpa de ortodoxa
slaviska bröderna. Kampens utgång blef skäligen snöplig
för Serbien, men ledde tack vare den fanatiska agitation,
som drefs af Katkoffs organ och andra blad, hvilka
följde i dess kölvatten, till det rysk-turkiska kriget 1877
—78, som bragte Ryssland närmare det byzantinska
målet än någonsin förut, ehuru inhöstandet af det ytterst
blodiga fälttågets frukter i sista stund afstyrdes af
England. Den ryske tsaren måste finna sig i att låta sin
armé stanna utanför Konstantinopels portar, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
