Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tredje Alexander och reaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nödvändighet såsom styrelseskick för Ryssland, men att
sä var fallet kan pä goda grunder betviflas. Många af
dem voro det helt säkert icke, utan hyllade och
proklamerade sina reaktionärt-absolutistiska åsikter blott för
att vinna och befästa sig i tsarens ynnest och därigenom
förvärfva tillfällen att tillgodose egna fördelar.
Ett undantag .härutinnan utgjorde Pobedonostseff.
Hvad man än med fog kunnat säga om honom såsom
fanatisk reaktionär och anhängare af asiatisk despotism,
såsom gengångare från den medeltida inkvisitionens dagar
och obönhörlig fiende till all andlig utveckling, har han
icke blifvit beskylld för användande — åtminstone i större
utsträckning — af sitt inflytande till egen materiell fördel.
Till dödedag nöjdes han med den i yttre afseende
jämförelsevis anspråkslösa ställningen såsom prokurator vid
synoden, så lätt det än säkert skulle varit för honom att
erhålla h vilken lysande ställning som helst, och i sitt enskilda
lif iakttog han liknande tillbakadragenhet. Men just
därigenom vann han också ständigt ökadt inflytande hos
tsaren, som kände sig öfvertygad om den personligen så
anspråkslöse prokuratorns oegennytta. Maktlystnad för
maktens egen skull synes varit nyckeln till den
tillbakadragne prokuratorns karaktär och sitt maktbegär vann
han allt flera möjligheter att tillfredsställa i samma mån
som hans inflytande hos sjålfhårskaren ökades.
Detta inflytande använde Pobedonostseff på alla
områden i enlighet med den obskurantism, som helt besjälade
hans åskådningssätt, främst på det kyrkliga, som ju också
låg honom närmast. I hans ögon kunde ingen verklig
välfärd för Ryssland tänkas annat än i den strängt
ortodoxa kyrkans hägn, och därför fördes på hans tillskyndan
och under hans ledning ett förbittradt krig mot
anhängarna af andra religioner än den ortodoxa, liksom mot de
talrika sekterister, som i en eller flera punkter logo
af-stånd från den rättrogna förkunnelsen. Äfven härvid
gjorde sig dock ett visst, af hänsyn för autokratins
intressen förestafvadt politiskt urval gällande. Af sekterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
