Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första försöket att bringa Finland under själfhärskaremakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att framföra de samlade adresserna till tsaren, i
Frankrike senatorn, förre justitieministern L. Trarieux,
i Italien professorn i internationell rätt E. Brusa, i Holland
professorn W. van der Vlugt, i Norge professorn W.
Brögger, i Danmark doktorn C. M. Norman Hansen och
i Sverige den i Finland födde, berömde forskaren A. E.
Nordenskiöld, nordostpassagens upptäckare, kring hvilken
den öfriga deputationen samlats.
De olika adresserna voro undertecknade af samman*
lagt mer än ettusen af de förnämsta representanterna för
vår tids vetenskap, litteratur och konst, hvarjämte i flera
länder de mest framstående statsmännen och politiska
personligheterna anslutit sig till undertecknarna. Men
icke heller den internationella deputationen blef mottagen
af tsaren. Efter en mängd demarcher och sedan en
rådplägning ägt rum mellan tsaren och flera af hans
ministrar samt heliga synodens prokurator, erhöll
deputationen slutligt besked att den ej kunde mottagas. Men
därför väckte äfven försöket att i kulturens namn vädja
till tsaren själfhärskaren så mycket större uppmärksamhet
både i Ryssland och ännu mera i den öfriga världen och
gaf anledning till så många flera uttalanden af allt utom
smickrande art rörande tsarriket, dess regering, regent
och politik.
Redan tidigare hade emellertid den finska landtdagen
slutfört vårfvet att behandla tsarregeringens förslag
angående värnepliktsinstitutionen och därmed
sammanhängande frågor. I och för sig skulle detta värf hvarken
upptagit lång tid eller kräft synnerligt omfattande
öfver-låggningar, då de ryska förslagen så i formellt som i alla
andra afseenden stodo i strid mot Finlands lagar och
därför icke kunde annat än afböjas. Men då landtdagen
ansåg ett afböjande utan vidare mindre lämpligt såsom
icke erbjudande någon väg till lösning af konflikten,
hade ständerna enats om ett motförslag, hvari de icke
allenast förklarade sig villiga att i betydande mån — till
drygt det dubbla — öka den finska militärens fredsstyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
