Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förryskningspolitikens utveckling i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
half million människor att mot egen öfvertygelse
underteckna ett dokument som den stora folkadressen, eller
öfvertala ett tusental af de i olika länder mest framstå^
ende företrädarna för samtidens kultur att protestera mot
en främmande makts politik, utan att vara öfvertygade
om dess orättmätighet. Tsaren och hans rådgifvare
an-sågo därför opportunt, att låta denna politik hvila en tid
för att gifva stämningen så inom som utom Finland
tillfälle att i någon mån lugna sig. De voro alltför ovana
vid öppen opposition och kritik, att icke känna sig i viss
grad förbryllade, men uppgåfvo därför ingalunda de
pla-ner, som redan uppgjorts.
Man hoppades sannolikt, att den finska landtdagen,
då inga särskildt brännande frågor komme att bänskjutas
till dess behandling, ej skulle komma att drifva direkt
opposition och inskränkte sig följaktligen för tiden till
förberedande af framtida åtgärder. Förhoppningarna i
fråga om landtdagen visade sig dock snart vara fåfänga.
Ständerna enades om att ingå till monarken med en
petition angående »missriktningarna i landets
förvaltning», hvari protesterades såväl mot lagöfverträdelserna
i allmänhet som särskildt mot det spioneri- och
angif-velsesystem generalguvernören infört och mot den
verksamhet det ryska gendarmeriet i Finland begynt utöfva,
ehuru saknande all laglig befogenhet därtill. Och då
ständerna därtill erhållit kännedom om de i S:t
Petersburg till behandling upptagna frågorna: om utvidgande
af generalguvernörens maktbefogenhet, om införande af
ryska språket vid de högre ämbetsverken samt om
inskränkande af församlingsfriheten, togs äfven detta till
tals i petitionen och påvisades huru lagstridiga och för
landets utveckling skadliga sådana åtgärder vore. Äfven
de hänsynslösa förföljelserna mot tidningspressen
berördes i sammanhang med alla andra »missriktningar», allt
i det ännu af de flesta hysta hoppet, att Nikolai II, blott
han blefve fullt och tydligt upplyst om arten af den
politik han inslagit mot Finland, komme att förändra dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
