Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förryskningspolitikens utveckling i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och uppfostrade lika väl voro mäktiga de inhemska
språken.
Samtidigt med detta manifest öfverlämnades till senaten
i och för promulgering tvenne förordningar, den ena
rörande offentliga sammankomster, den andra om handels
idkande af ryska infödingar.
Den första afsåg intet mindre ån upphäfvande af
församlingsfriheten, i det däri stadgades, att framgent
inga som helst offentliga sammankomster eller möten
finge aga rum utan tillstånd af generalguvernören eller
af dem, åt hvilka öfverlämnats att å hans vägnar bevilja
sådant tillstånd. Intet uttryckligt lagbud förefanns, som
stadgade församlingsfrihet för finska medborgare, och
därpå fotade ryska vederbörande förordningen därom, i
enlighet med den österländska grundåskådningen, att inga
rättigheter existera utom för såvidt de af härskaren
med-gifvits och att förty allt, som icke uttryckligen förklarats
tillåtet, är förbjudet. Detta i konträr motsats mot den
västerländska uppfattning, som låg till grund för det finska
samhällsskicket, att alla rättigheter naturligen tillhöra
folket, medborgarna, och kunna upphäfvas eller inskränkas
endast i den mån dessa enats om att så bör ske, samt
att förty allt, som icke af lagen förbjudes, är tillåtet. I
enlighet härmed hade regeringen i det svenska riket aldrig
utöfvat någon längre gående rätt i fråga om
församlingsfriheten än den själffallna, att se till det allmän ordning
genom och vid dess utöfvande icke stördes, hvarför icke
heller något lagstadgande, som uttryckligt fastslog sådan
frihet, varit af nöden. Äfven den nya finska strafflagen
förutsatte tillvaron af församlingsfrihet i stadgandena om de
myndigheter, hvilka ägde öfvervaka ordningen vid allmänna
sammankomster. Den ryska förordningen stod sålunda i
strid äfven mot af monarken sanktionerade, positiva lagbud.
Den andra förordningen var visst af långt mindre
betydelse och afsåg egentligen icke stort mera än att
bereda generalguvernören tillfälle att använda de
gårdfari-handlare-agenter, som föregående år med lagens till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
