Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förryskningspolitikens utveckling i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppbåden fortsattes emellertid under allehanda försök
af senaten att omintetgöra det motstånd »reformen» på
alla håll rönte, utan att resultatet dock ens i någon mån
motsvarade de gjorda ansträngningarna. Af tjugufemtusen
uppbådade uteblefvo inemot femtontusen och då är att
märka att flerstädes de som infunnit sig utgjordes af
sådana, som på grund af kroppslyte eller af andra skäl
i alla händelser varit befriade från militärtjänst. Det första
försöket att tillämpa den olagliga värnepliktsförordningen
hade utmynnat i ett fullständigt fiasko för regeringen,
som intet annat kunde göra än söka utöfva repressalier
mot dem man ansåg mest skyldiga i fråga om motståndet.
Men äfven i detta afseende blef resultatet ett grundligt
misslyckande. En del åtal anställdes mot särskilda
personer, men domstolarna frikände i hvarje fall de åtalade,
hvarför prokuratorn fann sig föranlåten att förordna om
inställande »tills vidare» af sådana åtal. De afhördes
sedermera icke.
Större framgång hade senaten med en annan manöver,
som senare erhöll vidtgående följder. Redan i februari
hade till samtliga öfverstyrelser, till ständernas
bankfullmäktige och till hofrätterna aflåtits skrifvelser, i hvilka
de nämnda högre ämbetsverken anbefallts att insända
förteckningar öfver »underlydande innebafvare af sådana
befattningar i statstjänst, hvilka borde befrias från att
inkallas till aktiv tjänstgöring, från reserven och
landt-värnet» — detta under åberopande af den olagliga
värne-pliktsförordningen. Intet skulle hindrat senaten att på
grund af tillhandsvarande material låta egna
underordnade uppgöra sådana förteckningar, hvarför man måste
antaga att senaten ville drifva de ämbetsverk, frågan gällde,
att medverka vid tillämpningen af det inkonstitutionella
påbudet. Manövern misslyckades dock så till vida, att
ämbetsverken i fråga vägrade att lämna de äskade
uppgifterna, under åberopande af, att den nämnda
förordningen vore grundlagsstridig. Men genom att öfverstyra de
mottagna svarskrifvelserna till högsta ort framkallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
