Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utvecklingen i Ryssland under åren närmast före revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storfurstar, ministrar, ledamöter af riksrådet och senaten
samt af sdrskildt inkallade medlemmar, bland hvilka
tvenne Moskva-professorer. Men ehuru förslaget icke
gick längre än till inkallandet af en uteslutande
råd-gifvande församling, »duma>, af samhällsrepresentanter
och ehuru äfven valen af dessa till autokratins
säkerställande kringgärdats med alla tänkbara
försiktighetsmått, väckte förslaget stark opposition bland en mängd
af de i konferensen deltagande.’ En minoritet med
PobedonostsefT i spetsen uttalade sig till och med
be-stämdt mot alla liberala reformer öfver hufvud och jämte
den heliga synodens prokurator yrkade ilera af
medlemmarna de strängaste åtgärder mot alla, hvilka kunde
stämplas såsom revolutionära.
Men trots denna opposition blef det slutliga resultatet
af konferensens öfverlåggningar dock utfärdandet den 19
augusti af ett manifest angående bildandet af en
riks-duma samt af denna berörande stadganden jämte en
vallag. Duman skulle som sagdt endast äga rådgifvande
befogenhet, med kompetens egentligen endast att
underkasta densamma förelagda lagförslag en förberedande
granskning, hvarefter de liksom förut skulle hänskjutas
till riksrådet. Budgeten skulle riksduman likaledes äga
granska, men utan beslutanderätt i fråga därom, och
lag-öfverträdelser af tjänstemän skulle duman kunna anmäla
till beifrande hos vederbörande ministrar, men icke
vidtaga annan åtgärd. Valrätten skulle bli indirekt — för
bönderna i tre omgångar — och census för valrätt i
städerna hade bestämts så hög, att endast ett fåtal af
stadsbefolkningen komme att kunna utöfva sådan rätt.
Förslaget tillfredsställde egentligen ingen, hvarken
absolutismens anhängare, som ansågo det gå alldeles för
långt i eftergifter, eller ännu mindre de oppositionella
elementen, som utan svårighet genomskådade den tunt
maskerade afsikten att icke göra minsta verkliga med*
gifvande i sak, eller inrymma åt folket något som helst
verkligt inflytande på ärendenas afgörande. Det kejser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
