Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ryska revolutionen och dess resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antalet af dem, som icke längre ansågo andra än
våldsmedel möjliga, gjorde att man inom vida kretsar trodde
revolutionen, blott den bröte ut, komme att med en
naturkrafts omotståndlighet svepa fram öfver landet och
krossa alla, som icke läte draga sig med.
På många håll hade den mer eller mindre
revolutionära oppositionen utgått från och grundats på yrkanden
att kriget måtte afslutas, men hvad det led hade denna
utgångspunkt i allt vidare kretsar utbytts mot yrkanden
på genomgripande inre reformer. Afslutandet af ett
stille-slånd på krigsskådeplatsen och påbörjandet af
fredsunderhandlingarna i Portsmouth hade ingen synlig verkan på
rörelsens utveckling och när ändtligen telegram ingick
om att fredstraktaten blifvit undertecknad, fästes föga
afseende därvid. På sin höjd harmades man öfver tsarens
och hans ministrars försök att framställa freden såsom
aftvungen japanerna, då man väl visste att såväl det
japanska folket i allmänhet som en stor del af de japanska
statsmännen i det längsta hoppats att intet fredsslut ännu
skulle komma till stånd. Och lika väl visste man att
kriget bragt Ryssland närmare ekonomisk ruin än sedan
lång tid tillbaka, hvarför allt man icke i minsta mån lät
sig hejdas i sträfvandena för en statshvälfning.
Den allmänt revolutionära stämningen verkade som
ett rus, hvarunder alla svårigheter underskattades och
utsikterna till framgång i lika mån öfverdrefvos. De
upproriska utbrott och myterier, som tid efter annan under
de sista månaderna timat, så inom flottan som inom
armén, ansåg man slutgiltigt bevisa, att trupperna icke
längre vore villiga att försvara själfhärskaremakten, som
därför icke skulle kunna värja sig mot ett allmänt anlopp.
Sjålfva den taktik regeringen använde genom att upphetsa
samhällets lägsta och mest tygellösa element, de »svarta
banden», mot öfriga medborgare, ansåg man bevisa att
autokratin icke längre vågade lita på militären. Och i
sjålfva verket kunde många tecken på upprorisk stämning
såväl bland arméns manskap som inom officerskåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
