Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ryska revolutionen och dess resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifter, som aldrig vederlagts, dödades vid dessa pogrom
tusendeo, sårades tiotusenden under de första fyra till
fem månaderna efter tsaren-själfhärskarens
proklamerande af det högtidliga löftet om medborgares personliga
oantastlighet. Pogrom rörelsen sträckte sig till alla delar
af tsardömet och öfverallt skyddade myndigheterna i lika
mån såväl rörelsens ledare som dessas vid mördandet
och plundrandet direkt verksamma redskap.*
Hvad den regeringsledda och uppmuntrade
pogrom-rörelsen afsåg blef under dess fortgång småningom allt
tydligare. Så godt som öfverallt, där upplopp
föranstaltades, började dessa med en »nationell och patriotisk
demonstration», därvid autokratins irreguljära
hjälptrupper tågade i procession genom gatorna, bärande framför
sig ett porträtt af tsaren som ett standar. Sedan massor
af folk samlats för att åse upptåget, aflossades så ett
skott, som dock i regeln icke träffade, mot tsarens bild
— enligt de officiella rapporterna alltid affyradt af en
jude, eller någon annan »illasinnad» — och detta skott
var regelmässigt signalen till massakern. Officiellt
framställdes därför i enlighet härmed pogromen alltid
såsom ursäktliga utslag af det lojala folkets okontrollerbara
förbittring öfver »de upproriskas» vanvördnad för
monarkens heliga person och deras fientlighet mot hans
regering. Härtill kommo så talrika och entusiastiska
uttalanden från svart-sotniehåll, adresser, petitioner etc.
alla gående ut på, att tsaren måtte värja och oinskränkt
bibehålla den makt försynen skänkt honom såsom ärf
efter hans glorrika företrädare, och långt ifrån att afstå
någon del däraf åt sina och Rysslands »fiender», tvärtom
skonslöst använda makten för att krossa dessa. Och
tsaren, som icke blott beviljade de svarta bandens och
massakrernas synliga ledare audiens, utan därvid äfven
* För närmare uppgifter om pogromrörelsen under denna tid
hänvisas läsaren till: »La contre-revolution Russe» af E. Semenoff, Paris
1906, P. V. Stock, »Från våra dagars Ryssland» af Adolf Törngren,
Stockholm 1911, Alb. Bonnier och till undertecknads, på samma förlag år 1912
utkomna »Revolution och Kontrarevolution i Ryssland och Finland». K. Z.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
