Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Revolutionens följder i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat sdlt blefve urståndsatt att utöfva sina
regentbe-fogen heter.
Landtdag i Finland kunde enligt konstitutionen endast
sammankallas af monarken. Blefve han ur stånd alt
göra delta, måste en representation sammankallas på
annat än i lag förutsedt och stadgadt sätt och då vore
det klarligen riktigast att under rådande förhållanden
bringa till stånd en verklig folk-, icke blott en
klassrepresentation som den gamla landtdagen. Härom var
man nog på en mängd håll mera eller mindre medvetet
ense, om ock en sådan åsikt ännu blott af ett ringa fåtal
öppet uttalats och förfäktats. Inom arbetarekretsar hade
den blifvit till en dogm, så upphöjd öfver all tviflande
kritik, att hvarje slag af opposition däremot betraktades
nära nog som förräderi mot folkets stora flertal.
Nu hade emellertid frigörelsen i Ryssland bragts till
stånd på helt annat sätt än man allmänt föreställt sig.
Tsaren var fortfarande tsar, om han ock afgifvit vissa
löften om delaktighet i makten för folket, och likaså
var han fortfarande finsk storfurste. Allt hvad man, utan
att taga ett direkt revolutionärt steg, kunde af storfursten
begära, var upphäfvande af de olagliga påbud han af
egen, usurperad maktfullkomlighet utfärdat, och därjämte
sammankallande af den lagliga representationen för att
ordna samhällsskicket på nytt och på bredare, mera
folklig grund än tillförene. Fordran på en konstituerande
församling innebar ju, att monarken skulle öfverlåmna
sin makt åt folket, utan några garantier för dess
upprätthållande utan förminskning. Att begära något sådant
annat än under öppen revolution kunde icke rimligtvis
komma i fråga så länge monarken ännu hade makt att
öfver hufvud motsätta sig några kraf från folkets sida.
I allmänhet och särskildt inom arbetarekretsar trodde
man detta icke längre vara fallet, utan ansåg de
eftergifter, tsaren i manifestet af den 30 lofvat sitt ryska folk,
endast utgöra ett sista försök att värja tronen och dynastin
mot revolutionen, hvilken man inom de flesta kretsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
