Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Revolutionens följder i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de konstitutionella hemlighöllo en del ingångna
underrättelser och öfverdrefvo andra, som voro ägnade att
stärka deras en gång intagna ställning.
De konstitutionella, som småningom blifvit
öfver-tygade om fruktlösheten af vidare sträfvanden till
samförstånd med arbetarna och insågo att ingen tid vore att
förlora, handlade följaktligen på egen hand. Efter
särskilda underhandlingar med furst Obolensky uppsatte ett
konstitutionellt utskott på hans anhållan redan tisdag
afton ett förslag till kejserligt manifest, däri de flesta och
viktigaste af de under tiden sedan 1899 utfärdade
olagliga påbuden förklarades upphäfda, hvarjämte landtdag
sammankallades och utlofvades att denna skulle
föreläggas ett förslag till representationsreform baseradt på
allmän och lika rösträtt såväl för män som för kvinnor.
Dessa handlingar granskades under följande dags förlopp
af ett större antal partimedlemmar och öfverlämnades
till generalguvernören, som till dem fogade ett utlåtande,
däri han oreserveradt förordade godkännande af de
konstitutionellas fordringar. På eftermiddagen den 2
november afreste så chefen för lotsverket, general Sjöman,
åt hvilken furst Obolensky anförtrott uppdraget, med
dokumenten till S:t Petersburg.
Härunder hade emellertid antagonismen mellan
arbetarna och de konstitutionella ytterligare tillskärpts och
småningom börjat antaga en hotande karaktär. De förra
synas ha stått i tämligen oafbruten förbindelse med de
ryska socialdemokraterna i S:t Petersburg och erhöllo af
dessa allehanda öfverdrifna, om icke medvetet skefva
meddelanden om de ljusa utsikterna till framgång för
den revolutionära rörelse, som för tiden i det närmaste
helt och hållet afstannat. Såsom i det föregående
omtalats, hade tsarregeringen i rikshufvudstaden redan den
1 november på nytt tagit tyglarna i egna händer och
börjat med hänsynslöst våld inskrida mot dem, som icke
låtit lugna sig af det kejserliga löftesmanifestet. Det var
lika tydligt att splittringen inom den ryska oppositionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
