Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRÅN URSKOGEN - Alexander Taivalmaas spanska kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätta här också ined finska. Och snart lär
han sig väl annat om det behöfs — — unga
pojken är han ju ännu.
— Ja, det är en sak jag i alla fall icke
kan afgöra ensam, af böj de jag tillsvidare frå-
gan — och kommissariatföreståndaren vill nog
åtminstone se honom, innan han lofvar någon-
ting.
— Det förstås — det förstås! instämde
han med så stor belåtenhet, att jag begrep
huru landet låg. Han hade klarligen till en
början blott velat taga reda på om platsen
redan var besatt eller bortlofvad. Och jag
hade helt oskyldigt hjälpt honom åtskilliga
steg längre på väg än han troligen velat gå
i första anloppet.
— Och Alexander heter han, upplyste Tai-
valmaa, då han gick — i en ton som om det
varit en särskildt behj ärtans värd rekommen-
dation.
Icke många dagar senare anlände den sänd-
ning nya hvita arbetare, till hvilka Alexander
Taivalmaa slutit sig i New-York. Och en half
timme senare hämtade ordningsmannen själf
honom till kommissariatbutiken för att presen-
teras.
Taivalmaa, fadren, sken åtminstone lika
starkt af stolt belåtenhet som sonen Alexander
af tvål och vatten, då de tillsamman trädde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
