Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRÅN URSKOGEN - Alexander Taivalmaas spanska kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in. Sonen rätade upp sig innanför dörren och
gjorde honnör — jag tror sannerligen än i
dag, att både far och son antogo kaptenstiteln
beteckna samma militära rang där nere som
hemma i Finland. Men nog måtte uniformen
gjort dem åtskilligt hufvudbry!
Alexander var ett godt hal ft hufvud högre
än fadren, ehuru denne å sin sida alls icke
var någon liten karl. Axelbred och grofläm-
mad var f. d. reservisten också — kroppsligen
otvifvelaktigt långt mera lämpad för skötande
af hacka och skofvel än för bokhålleri.
Någon smidighet hade de tre årens exercis
alls icke skänkt honom. Han såg tvärtom ut
som en björn, klumpig och tung, med linhvitt
hår och ett bredt ansikte, så solbrändt efter
oceanresan, att det ovanligt ljusa håret ändå
mera föll i ögonen. Af uttryck hade ansiktet
icke stort mera än om det tillvärkats med yxe
af en granstock, men de små, ljusgrå ögonen
voro klara och vackra och sågo en med lugn,
oförbryllad blick rätt i ansiktet.
Kommissariatföreståndaren anställde genom
mig en liten examen med bokhållare-kandida-
ten och dess resultat blef att han ntnämdes
till befattningen, ehuru till en början endast
på prof till månadens slut. Ty både på likvid-
dagarna och när de tvåhundra negrerna från
en granncamp kommo på proviantering till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
