Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRÅN URSKOGEN - Alexander Taivalmaas spanska kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Niggrerna funno det särdeles nöjsamt att
bli så ovanligt mildt behandlade och roade sig
framgent regelbundet med försök att lura den
nya bokhållaren, men lyckades aldrig reta
honom till häftighet, huru många gånger de
än på nytt presenterade sina grinande fysio-
nomier i luckan. Han bara grinade tillbaka
och skötte med orubbligt jämnmod sin syssla.
»M:r Alexander», såsom de kallade honom,
blef inom kort svartingarnas förklarade fa-
vorit.
Och icke deras allenast. Hans oföränder-
liga godmodighet och vänliga uppsyn gjorde
snart hela besättningen till hans vänner,
och kommissariatföreståndaren förklarade sig
aldrig ha haft att göra med en pålitligare
karl. Till och med våra italienska stenhug-
gare, som annars aldrig inläto sig med andra
människor, hade en fryntlig nick och en grymt-
ning för honom, då de kommo i affärer till
butiken.
Men om ett par månader begvnte vi flnna
skäl misstänka, att den allmänna populariteten
stigit vår bokhållare väl mycket åt hufvudet.
Han började lefva oordentligt. Icke så att
han skulle slarfvat med sina åligganden —
dem skötte han nog lika samvetsgrant som
förut — men han tillbragte hvar timme af
sin lediga tid någonstädes utom lägret. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
