Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELIAS MÖYKKÄS AMERIKAFÄRD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inga bland hennes kvarlåtenskap, bestående af en
brödkant, några trasiga klädespaltor samt en
liten, hufvud-, ben- och svanslös papphäst. Och
pojken var för liten, eller för dum enligt tor-
paren, att meddela annat eller mera än att hon
var mamma och han själf Elias.
Där var ingenting annat att göra än att
flytta den döda kvinnan ut i boden, där köl-
den kunde konservera henne, tills torparen hann
anmäla om saken oeh vederbörande sörjde för
begrafning. Kommunen fick så illa lof att
taga hand om pojken, då det visade sig omöj-
ligt att mera utforska hvar hans mor i tiden
hört hemma.
Elias blef därför i sinom tid utbjuden på
fattigauktionerna och inropades år efter år af
olika uppfostrare. Ingen brydde sig om att
hålla honom länge. Han var för dum att lära
någonting, sade de alla, så att man icke hade
ringaste nytta af honom i huset. Och stryk
bet inte på honom — det var som att piska
en sågbock.
Först när han blef större, började han duga
att se efter småbarnen, till hvilka han kände
sig lika mycket dragen som till alla andra
hjälplösa kryp. Och sedan han hunnit så
långt att han kunde skickas i vall, blef han
stadigvarande hos sina dåvarande fosterföräl-
drar. De hade funnit den rätta sysselsättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
