Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELIAS MÖYKKÄS AMERIKAFÄRD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för honom. Det var nästan som om han själf
varit ett af kreaturen, så väl förstodo de ho-
nom och han dem. Med dem läto de honom
sedan lefva så mycket han ville, och det var
noga taget både dag och natt, så att han helt
och hållet växte upp bland hästar, kalfvar
och kor.
Inne i stugan yttrade han sällan ett ord,
svarade knappast på frågor och tycktes alls
icke märka att han ständigt var föremål för
det öfriga husfolkets kvickhet. Men med korna
och hästarna och de minsta af barnen kunde
han prata långa stunder, ehuru han alltid tyst-
nade då någon närmade sig. Endast när han
såg någon fara illa fram med ett eller annat
djur, stort eller litet, öppnade han munnen till
de vuxna, men då kunde han också vara så
ovettig som trots den bäste.
Det roade förstås gårdsfolket, som därför
ofta förargade honom genom att slå till en
häst, sparka hunden, eller kasta någonting
efter korna. Men så dum han än var, kom
han slutligen under fund med att de gjorde det
mest för hans skull och då slutade han att
öppna munnen ens till ovett.
I skriftskolan kom han först då han var nästan
fullvuxen, och där ansågs han såsom i det när-
maste fånig såväl af kamraterna som af pastorn.
Sedan denne två år årad förgäfves sökt bi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
