Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HURU JAG BLEF BEKANT MED ÖFVERSTE BECKRIDGE - Öfverste Beckridge och hans gorilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Malmstrecken löpa så oregelbundet att man
nästan aldrig kan med visshet förutsäga i
hvilken riktning de gå, icke ens om bärg-
skikten på ytan äro någorlunda regelbundna.
Endast mot djupet har man skälig anledning
att vänta fortsättning, ofta till och med till-
växt, af den ådra man upptäckt närmare jord-
ytan. Men icke ens detta är alltid att lita på
och det är ytterligare ett skäl hvarför gräf-
vandet, hackandet och borrandet i närheten af
ett nytt fynd eger hela retelsen af det vildaste
hasardspel.
Längs ryggen af den lilla tvärås, som af-
skar dalen, var marken såsom sagdt redan
öfverallt utstakad i lotter — »claims» — och
hvar claim var upptagen. Ännu hade icke
mera än det ena fyndet af guldhaltig kvarts
gjorts, men det var värkligeD rikt att döma
af allt hvad man hörde därom. Ty se på den
nya grufvan fick man på inga vilkor. Det hade
möjligen kunnat gifva en eller annan antydan
om ådrans riktning och sådan kunskap är
alltför värdefull för möjliga spekulationer i
claims, att skänkas bort.
Det enda förnuftiga man kunde företaga
sig var att vänta och därunder taga så noga
reda på terängförhållandena i trakten som sig
göra lät. Om ett par, tre ytterligare fynd
gjordes på tväråsen så kunde man i någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
