Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HURU JAG BLEF BEKANT MED ÖFVERSTE BECKRIDGE - Öfverste Beckridge och hans gorilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mån gissa sig till malmstreckets riktning.
Och då kunde det måhända löna sig att staka
ut en claim på endera af de bärgshöjder, som
begränsade dalen på sidorna.
Så godt som hela dagen gick åt för min
utflykt och den slutsats jag kom till var att
utsikterna till min favör voro ungefär i för-
hållandet femtiotusen mot en. Men de kunde
förbättras högst ansenligt ifall några nya fynd
gjordes under de närmaste dagarna. Och huru
som hälst spelade ju nästan alla de öfriga
alldeles samma spel.
Först sedan man redan börjat med till-
rustningarna för kvällsvarden kom jag till-
baka till hotellet och då var jag så pass trött
att jag ej hade lust att göra annat än sitta
stilla i en knut. Men medan jag satt där
och rökte drogos mina ögon oemotståndligt
till den lilla, ytterst komiska kyparen, som
dukade bordet. Han begynte just rada upp
hela staplar af de rykande heta, små bullar,
eller rättare halfgräddade degklimpar, hvilka
i västern hedras med benämningen »biscuits».
Det förargade mig smått att han skulle hämta
in dem först, ty kalla äro de endast svår-
smälta, utan att ens smaka bra. Men för-
argelsen försvann då jag såg på kyparen, som
kilade ut och in som en skottspole på sina
korta ben, hvar gång ställande nya matfat på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
