Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HURU JAG BLEF BEKANT MED ÖFVERSTE BECKRIDGE - Öfverste Beckridge och hans gorilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bordet. I den aflägsnare västern hjälper man
nämligen i hufvudsak sig själf med uppass-
ningen, så att hotellen kunna reda sig med
en enda kypare för en mängd gäster. Och ju
mera jag såg på den lilla kyparen, desto mera
roade han mig.
Han var utan minsta tvifvel irländare. Ingen
utom en irländare eller en orang-utang kunde
ega en så förtvifladt lång öfverläpp och en
så omärklig näsa, med så gapande näsborrar
att man nästan tyckte sig kunna se hjärnan
arbeta. Och den röda skäggkransen, som löpte
från ena örat till det andra under hakan, de
långa armarna och de korta benen — för att
alls ingenting nämna om ett par små, otroligt
klippska ögon — hjälpte till att bilda en typ
så ytterligt aplik som man endast då och då
möter den hos söner af den gröna ön.
Slutligen grep han fatt i en stor ring-
klocka, ställde sig i den öppna dörren och bör-
jade göra ett infernaliskt oväsen i det han
med båda händerna svängde klockan högt upp
och tillbaka igen. Då såg han så komisk ut
att jag nära på måste skratta högt, trots trött-
heten och de femtiotusen utsikterna mot en.
Men då oväsendet var signalen för hungrande
och törstande att gripa sig an med degklim-
parna och de öfriga delikatesserna förgät jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
