Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HURU JAG BLEF BEKANT MED ÖFVERSTE BECKRIDGE - Öfverste Beckridge och hans gorilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för ögonblicket obehagligt små. Jag reser med
ett kuriositetsmuseum, upplyste öfversten slut-
ligen efter sin långa inledning.
Jag skrattade så jag skakade, medan öf-
versten först såg förargad ut, men till sist
skrattade med.
— Ja, hvad tusan skall man göra? sade
han innan jag hämtat mig tillräckligt för att
yttra något. — Jag vann hela attiraljen —
tält, vagn, hästar, vaxbilder och allt det öf-
riga — på spel af den förra egaren, som ej
kunde betala kontant. Och då jag inte kunde
få något tillnärmelsevis antagligt pris för
skräpet beslöt jag själf försöka drifva affären.
— Hade nästan varit bättre om jag låtit ho-
nom behålla alltsamman!
— Huru så? har den skäggiga kvinnan
blifvit kär och låtit raka sig? eller den feta
flickan magrat så kopparna inte hållas på
brickan?
O
— Äh, drag för — — — morrade öf-
versten. — Kom och tag en whisky så skall
jag tala om historien. Grina sedan om ni
har lust.
— Utrustningen för museet och tillbehören
värderades till femtonhundra dollars, berättade
öfversten så snart vi inmundigat whisky’n —
utom gorillan, som ensam kostade tvåhundra.
Fjorton hundra hade jag vunnit, så jag fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
