Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
västern och. bevakas så noga inom de områden,
som tilldelats dem, att de numera icke kunna
åstadkomma nämnvärdt ondt. De vilda dju- *
ren, de hvilka det hälst i någon mån kunde
löna sig för kulturmänniskorna att förfölja, ha
försvunnit in i de otillgängligaste vrårna af
bärgs- och skogstrakterna. Själfva de ogäst-
vänliga, vattenfattiga slätterna, där för endast
några få år sedan boskap i tio och hundra-
tusental ströfvade kring nästan lika fritt som
bufflarna fordom, äro nu till dags indelade i
lotter. Och lotterna äro i regeln inhägnade
medels tiotal mil ståltrådsstängsel, så att prä-
rin icke mera öfverallt är öppen ens såsom väg.
Den romantiska äfventyrligheten, den som
förlänade gränsmarkslifvet ett sådant lockande
sagoskimmer, har i det närmaste helt och hållet
försvunnit, men faror och mödor erbjuder gräns-
märken ännu i dag i rikaste mått. Det vilda,
eggande, rusande spelet om lif och död har
upphört där borta, men striden för lifvet, den
bittra, dagliga kampen mot naturen själf, är
lika hård i dag som någonsin förut, hårdare
till och med för dem, hvilka knappast ha an-
nat än sega muskler och senor och okuilig
uthållighet att lita till såsom vapen och rust-
ning.
Nybyggarelifvet där ute på slätterna, bortom
den sista gränsen för odlingen, är otroligt pröf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
