Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - På prärin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommit fram till en annan, af sin egare öfver-
gifven bostad af samma slag. IJnder natten
där liade snöstormen brutit ut med sådan våld-
samhet att de icke kunnat tänka på att tåga
vidare, utan hade tvungits att tillbringa hela
följande dygn i den usla kojan, där det icke
ens fans bränsle, så att de kunnat hålla sig
varma.
Stormen hade dragit förbi under den andra
natten men därförinnan hade den så grundligt
utplånat hvarje tecken till väg, att de nu
otvifvelaktigt gått vilse. Ty enligt hvad man
uppgifvit, skulle de efter två dagars vandring
bort komma till ett bebodt nybygge, icke till
ytterligare en öfvergifven jordkula såsom de
nu gjort. Och kölden, som följt på stormen,
skärpte till för hvar minut, nu sedan solen
sjunkit så lågt ned. Ingen under därför att
både Thomas Anttila och David, hans son,
kände sig allt utom förhoppningsfullt stämda,
där de vadade fram genom den lösa snön mot
skorstenen af fyra brädstumpar.
Först försökte de helt enkelt trampa ned
snön så mycket att de kunde komma åt dörren.
Men där fans alldeles för mycket för att det
skulle låtit sig göra, hvarför David med mycken
möda praktiserade sig genom drifvorna upp till
skorstenen och sökte bryta lös ett par bräd-
lappar att använda som spadar. Medan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
