Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - På prärin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höll på därmed tyckte han sig höra något ljud
inifrån jordkulan.
Han lyssnade ett par ögonblick, hvarunder
allt var tyst där nere. Men så hördes det
igen. Det lät som gråt af ett litet barn, svagt
och ynkligt.
David Anttila ref lös hela skorstenen i ett
tag och kom med fart ned till sin far.
— Där inne är ett barn, som gråter, sade
han och började skofla snö så det yrde om
honom. — Och ingen eld ha de, fast det är
så kallt!
Thomas skakade på hufvudet och förme-
nade att sonen väl hört miste, eller att det
kanhända till och med var något slags varsel.
Men han hjälpte ändå med, skoflandet, tills de
om en stund nådde fram till dörren, som icke
ens var låst.
Först kunde de ingenting se i den djupa
skymningen och gråtandet hade också upphört.
Men då David frågade om där fans någon
började det på nytt. Och då sågo de också
något röra sig på sängstället vid motsatta
väggen.
De gingo fram till den gråtande och sågo
att det var en liten flicka, som halft satt och
halft låg på bädden, lutad framåt öfver något
de inte genast kunde urskilja. Hon vände
ansiktet mot dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
