Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - På prärin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Inte kunna vi lämna henne ensam här
med sin döda mor, förklarade David bestämdt.
— Ingen vet ju huru länge hon måste vara
allena.
— Långt kan väl fadren inte ha gått. Och
vårt fel är det ju i alla fall inte alls om det
räcker länge innan han kommer.
— Då vore det bättre att slå ihjäl henne
genast, sade David förtrytsamt. — Hällre än
att lämna henne här, bär jag henne huru långt
som hälst.
— Hvart bär du henne? Då man själf
inte vet hvilken dag man får börja svälta, är
det inte värdt att skaffa sig andras barn på
halsen.
David ansåg det synbarligen icke värdt att
svara. Han bröt lös dörren samt ett par hyl-
lor från skåpet, friskade på den knapphändiga
brasan och kokade ännu en gryta brödvälling
för fadren och sig själf. De åto sin kvälls-
vard under fortsatt tystnad och omedelbart
därpå lade sig David på jordgolfvet i kojan
till sådan hvila han kunde finna. Barnet skulle
icke lämnas där att svälta och frysa ihjäl,
det hade han beslutat, och mera kunde han
för tillfället inte göra. Men Thomas Anttila
rökte ännu en pipa, innan han lade sig — så
nära sonen att han kunde täcka denne med
hälften af sin filt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
