Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - På prärin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därför visste han icke häller hvad det var,
som rörde sig inom honom, då rådplägningen
ändtligen var slut och fadren meddelade honom
dess resultat. Han visste blott, att han kände
sig förbittrad mot hela sällskapet som om de
förorättat honom personligen.
— Jaså! sade han — jaså, till fattighu-
set? annat ha de inte kunnat hitta på? Och
hvem bryr sig väl om den lilla stackaren på
fattighuset? Då är det nog bättre att hon
följer med oss.
— Följer med oss? upprepade fadren vre-
sigt. — Nu har du väl blifvit alldeles galen.
Jag åtminstone vill ingenting mera ha att
göra med henne.
— Kanske kan jag också komma till rätta
ensam, invände David lugnt — likasom i går.
— Säg åt dem, att om de gifva mig arbete
för ett par veckor, så att jag kan rusta ut
barnstackaren och få ihop vägkost, så tar jag
henne med till Minnesota och sörjer för henne.
— Jaså, till fattighuset ville de skicka dig,
vände han sig igen till den lilla och strök
henne öfver håret — då kommer du väl ändå
häll re med mig?
Katie förstod intet annat af hans ord och
åtbörder än att hon funnit en vän hon kunde
lita på. Men så mycket bättre förstodo de,
som hade att bestämma öfver hennes öde, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
