Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - I skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slut kokar jag och du får se på, men sedan
måste du sköta dig själf.
— Och barnet? Det får jag väl betala
för?
— Nå, hvad mera! Inte hålla vi något
hotell, där man betalar för hvar munsbit mat.
Hvad hon orkar äta är henne nog gärna un-
nadt. Inte för att jag frågat de andra, till-
lade förmannen — men jag tror de alla tänka
lika.
Och alla grymtade ett mera eller mindre
högljudt, men omisskänneligt bifall.
De första dagarna var Davids kokning nog
sådan, att knappast ens de han kokade för väl
skulle underkastat sig den utan protest, om
det ej varit för Katies skull. Men hon hade
tagit dem med storm, allesamman och med ens.
Det var nästan som om de alla utan undan-
tag betraktat sig som delegare i henne och
därför skyldiga att göra hennes lif i vild-
marken så behagligt de kunde.
Och Katie, som blef starkare och lifligare
för hvar dag, trifdes ypperligt i de egendomliga
omgifningarna och trots det egendomliga lef-
nadssättet. Innan många dagar förflutit tog
hon det såsom någonting alldeles själffallet att
alla de sträfva männen läto henne göra som
hon ville och å sin sida på allt sätt sökte vara
henne i lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
