Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - I skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i månaden, hade aldrig ens de ordentligaste
haft några invändningar att göra, om också
en eller annan eller flera låtit muntrationen
sluta med ett kapitalt rus. De inskredo en-
dast då det artade sig till slagsmål, hvilket
icke häller hände så alldeles sällan, då gos-
sarne börjat bli varma och erforo ett behofatt
krydda det enformiga nöjet en smula.
Katie hade varit så djupt intresserad af sin
nya, talrika familj och sitt välfylda stall, att
hon icke låtit öfvertala sig att gå till sängs
förrän långt efter den vanliga tiden. Till sist
hade hon dock somnat, omgifven af alla sina
dockor och så många af hästarna, som kunde
få rum på bädden, utan att till en början låta
störa sig af den redan rätt högljudda tonen
vid bordet.
Men innan hon sofvit längre än en half-
timme, stämde Kalle Lehtinen upp en visa,
med sådant skrålande eftertryck att hon vak-
nade upp med ett skrik.
David var i ett nu vid sängen och sångaren,
som redan hunnit ett godt stycke väg mot sitt
vanliga muntrationsslut, tystnade själfmant.
Men då gråtandet det oaktadt fortfor föll han
på en annan tanke.
— Man måste gifva litet också åt barn-
stackaren, mumlade han och gick med osäkra
steg bort till sängen med sin bleckmugg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
