Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - Nybyggar-lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stor var den väl icke och stubbarna måste
han visst lemna kvar där de vuxit, men den
jungfruliga jorden var i gengäld så kraftig
att brådden snart täckte jorden som en tät,
grön matta. Utsädet hade Koivumäki hemtat
då han gjorde den sista provianteringsfärden
ned till bygden.
Med ängsmarken hade han mindre möda,
då den befans så rikligt gräsbärande, att de
fåtaliga träden till en början opåtaldt kunde
lämnas. Han fällde endast så många han be-
höfde för att inhägna den del han ämnade afbärga.
Eesten blef bete och det skulle varit rikligt
för flera gånger så många kreatur han egde.
Större delen af sommaren arbetade han på
rödjande af mera åker, så att han hade en rätt
aktningsvärd areal för höstsådd, redan innan
han skördade vårhvetet och hafren. Men så
snart han stackat dem och gjort undan sin sådd,
begynte han uppföra ett uthus, afsedt att här-
bärgera kon och hästarna under vintern.
Han var särdeles belåten med den början
han gjort. Skörden hade utfallit bättre än
han alls vågat hoppas, kräken trifdes alldeles
förträffligt och den nya sådden, som fått regn
i rättan tid, sköt hastigt upp till en kraftig,
mörkgrön brådd.
— Det vore en riktigt vacker åker, öm
jag bara orkat få bort stubbarna, berättade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
