Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - Nybyggar-lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan följande vår öppnades en skola, och
då fabriken under sommaren kom i gång, blef
där genast regelbunden samfärdsel med den
öfriga världen medels en flatbottnad flodång-
båt. Och jorden steg i värde, så att David
Anttila kunnat få en liten förmögenhet för sin
gård, om han velat lyssna till förslagen att
sälja den.
Men därom ville han alls icke höra talas.
— Nog duger det ju att lefva här lika-
som förut, afböjde han sådana anbud, — bättre
än förut, nu då man kan sälja allt hvad man
inte själf behöfver. Kanske när Katie blir
stor — om hon inte vill stanna här.
Hon var fortfarande medelpunkten för alla
hans taukar och planer. För hennes skull
var det han gifvit gratis mark åt skolan och
därtill ett större årligt bidrag än någon annan,
så att de genast kunde anställa en så god
lärarinna det var möjligt att få. För så vidt
det berodde på honom skulle Katie hafva allt
af det bästa.
För henne var »Uncle-Dave» också ännu
världens medelpunkt, trots alla de nya vänner
och bekanta hon fann bland de ständigt tal-
rikare nykomlingarna. Och de visade henne
dock större vänlighet och uppmärksamhet än
någon annans barn. David var ju onekligt den
förmögnaste mannen på orten och till hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
