Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - David Anttilas öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryckt hjälpreda kunde skrifva dokumenten på
egen hand.
— Det är allt på rätt, sade han, sedan
han tecknat upp Davids önskningar. — I mor-
gon har jag båda papperen färdiga.
— Kunde jag inte skrifva under i afton?
Kanske komma de redan i morgon.
— Ämnar du resa, innan de komma?
— Jo, svarade David kort.
Då började Kalle Lehtinen begripa.
— Kom öfver på aftonsidan, sade han. —
Det skall vara färdigt. Den sista aftonen måste
du vara hos oss.
Och då han i detsamma vände sig om för
att gå, begrep han med ens till och med hvar-
för hans hustru hade brustit i gråt.
Det blef en tung afton, sedan pappren un-
derskrifvits. David sade knappast ett ord, se-
dan han meddelat dem att han ämnade resa på
järnväg så långt som till Montana och där-
ifrån vandra vidare västerut, eller hvartåt han
sedan tyckte det passade bäst.
— Någon gång skrifver jag kanske, lof-
vade han halft.
Då han steg upp för att gå, räckte han
några nycklar åt Lehtinen.
— Till det nya huset, sade han förklarings-
vis. — För dem genast dit, när de komma.
Gamla stugan är fastspikad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
