Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke direkt härflyta ur de nya
lagstiftningsakterna.
Grefve Witte: I händelse vi öfverlefva de
nuvarande olyckorna och om inga förrädare
yppa sig i duman, är den finska frågan icke
farlig. Men om duman visar sig blifva en
bondeduma utan idéer, och om revolutionärer
och s. k. intellektuella komma att leda den i
grimman, så slutar det dårhusmässigt. Hvarför
skulle H. M. Kejsaren taga på sig att lösa den
finska frågan? Låt hellre duman göra det. Om
den blir nationalistisk, kommer den att gå
längre än monarkerna gjort; den kommer att
lösa hvarje fråga. Det är icke skäl, att
regeringen upphetsar finnarna och drifver dem att
förena sig med duman.
Diskussionen afslutades, efter några flera
yttranden i olika syften, af kejsaren, som
förklarade — i motsats mot sin först uttalade åsikt
— den af ministerrådet antagna affattningen
gillad. Huruvida det var grefve Wittes perfida
argumentering, som för honom blef afgörande,
är icke kändt, men ingalunda osannolikt. Huru
som helst visade denna argumentering
oförtydbart, att den höga konferensen, ehuru skenbart
diskuterande endast en stiliseringsfråga, i
själfva verket afhandlade huruvida regeringen,
genom att förklara Finland vara ”i det ryska
rikets suveräna besittning”, redan då skulle på
nytt taga öppen position emot den finska
statliga autonomin, som endast ett par månader
tidigare blifvit ånyo bekräftad af monarken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
