Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huru revolutionärer uppfostras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidningspressen följa med den politiska som med
hela den öfriga utvecklingen, för att utan vidare
finna sig i den ordlösa tystnad, som de
maktägande sökte framtvinga rörande allt som
berörde landets framtid och dess invånares
viktigaste intressen. Man var ense om att något
ovillkorligen borde göras och olika planer
framkastades, men den enda som syntes erbjuda helst
någon utsikt till framgång, eller att trycka ett
organ utom landets gränser och smuggla in
samt i hemlighet distribuera bladet till dess
prenumeranter, föreföll så äfventyrlig, att
knappast någon ansåg möjligt att under mera än
helt kort tid på det sättet tillgodose behofvet
af upplysning. Frågan huruvida också ett
företag som det tilltänkta kunde hänföras under
rubriken ”passivt” motstånd berördes icke alls
under öfverläggningarna. Pressförordningarna
och censuren ansågos hafva föga eller intet med
laglighet att skaffa, hvarför ingen heller
tvekade att, då så ske kunde, åsidosätta dem. Att
de maktägande utan vidare komme att stämpla
det ifrågasatta företaget såsom revolutionärt,
tog ingen i betraktande, ehuruväl alla voro ense
om att generalguvernören och hans anhang
komme att såsom upprorsmakare behandla
enhvar, som hade med saken att skaffa och som
fölle i deras händer.
Tidningsföretaget kom till stånd och
därmed var en första bresch skjuten i den
teoretiska mur man sökt resa mellan passiv och aktiv
motståndsverksamhet, ty om ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
