Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De antagliga motiven för Rysslands finska politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byggare att lösslita sig från Sverige och ställa
sig under Rysslands skydd. Ett liknande och
lika framg&ngslöst schackdrag försöktes mindre
än femtio &r senare af hennes efterträdarinna
pä tsartronen, Katarina II, som likaledes var
villig att taga Finland under sitt beskydd. Men
de flesta och största af tsarregeringens
ansträngningar efter freden i Nystad voro likvisst
riktade åt sydväst, mot Turkiet, af hvilket det
ryska tsardömet hoppades kunna tilltvinga sig
arfvet efter de bysantinska kejsarna, med
Konstantinopel och andel i herraväldet på
Medelhafvet såsom förnämsta mål. Längre än
till Azovska sjön och Svarta hafvet nådde
tsardömet dock icke.
Först i och genom fredsslutet i
Fredriks-hamn år 1809 tog Ryssland sitt nästa stora steg
åt nordväst och nådde därmed fram till Ålands
haf och Bottniska viken, hvarjämte de ryska
underhandlarna om freden lyckades förmå de
svenska att i norr gifva det eröfrade området
den egendomliga konfiguration, som gör att
Finland skjuter in mellan Sverige och Norge
med en arm, som sträcker sig i riktning åt den
nordliga Atlanterkusten, mot hvilken den pekar
som ett utsträckt finger. Därvid stannade
framryckandet tills vidare. Alexander I blef fullt
upptagen af mellanhafvandena med Napoleon
och af Europas politik i öfrigt och när lugn
efter 1815 ånyo inträdt, kräfde hans eget rike
i så hög grad alla hans omsorger, att han hade
föga tid öfrig för några utvidgningsplaner. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
