Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De antagliga motiven för Rysslands finska politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
först genom underhandlingar vinna ändring i
detta beslut, men dä detta icke lyckades,
besvarade den det ryska förbudet med ett annat, som
utestängde ryska fiskare från de norska
isbafs-fiskerierna. Konfliktmöjligheterna hade sålunda
utvecklats till en punkt därifrån tsarregeringen
icke behöft taga många steg vidare för att
åvägabringa en sammanstötning, då
förvecklingar med Turkiet och i följd af dem
Krim-kriget kommo emellan.
Hotet mot den skandinaviska norden hade
ännu en gång blifvit af värj dt och efter Nikolai
I:s död hade hans efterträdare på tsartronen,
Alexander II, under många år hvarken tid eller
tillfälle att rikta sina blickar åt nordväst. Men
äfven han uppgifves, sedan han i sitt eget rike
kommit något så när i ordning, hafva tänkt på
att återupptaga de gamla planerna. Det påstås
att dessa under år 1867 skulle varit föremål för
öfverläggning i Petersburg, samt att den
svenska regeringen skulle erhållit kännedom
därom och i saken meddelat sig med regeringen
i Berlin. Och följande år, 1868, gjorde den
preussiske generalen Schweinitz, icke såsom
vanlig turist, utan i generalsuniform och med
en till hans förfogande ställd norsk stabskapten
såsom ledsagare, en resa i Norge, hvarjämte
det uppgifves att samtidigt den preussiske
ambassadören i Petersburg skulle lämnat det ryska
utrikesdepartementet ett förtroligt meddelande
rörande det obehagliga intryck Rysslands
hållning mot Sverige-Norge gjort i Berlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
