Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De antagliga motiven för Rysslands finska politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afrika, för att f& upphäfd den klausul i
Pariser-traktaten af 1856, som förbjöd Ryssland att
h&lla en krigsflotta på Svarta hafvet, samtidigt
gjort ett försök, ehuru utan framgång, att äfven
få upphäfdt samma traktats förbud mot
återuppbyggande af befästningar på Ålandsöarna.
Men man hade antagit, att sistnämnda försök
härrört af den ryska regeringens önskan att
skapa en motvikt mot Tysklands växande
maktställning i Östersjön. Nu blef det omöjligt att
längre vidhålla detta antagande. Den planerade
fästningsanläggningen i Kvarken, militärdepån
i Tornetrakten, tätt intill gränsen mot Sverige,
och den strategiska banan från Petersburg till
Wasa kunde icke sålunda förklaras. Ingen
krigsfara kunde från detta håll hota det ryska
riket, hvarför alla ditåt syftande militära
planer klarligen måste afse anfalls-, icke
försvarsändamål. Var denna slutsats riktig, såsom alla
därpå verkande data och fakta antydde, så var
det äfven mer än sannolikt, att den våldsamma
förryskningspolitiken i Finland stode i intimt
samband med sådana planer och åsyftade, att
inom kortaste möjliga tid göra det finska
stor-furstendömet fullständigt beroende af ryska
regeringsmyndigheter, att — enligt general
Tscherniajeffs uttryck — ”assimilera” Finland
med Ryssland.
Andra omständigheter stärkte ytterligare
den öfvertygelse man börjat vinna. I Sverige
utkom vid denna tid en broschyr, ”Politiska
reflexioner af George”, hvars anonyma förfat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
