Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skog, att vi kunna betala räntor och
amorteringar, förminska vi alls inte Fiskbys värde,
utan hjälpa tvärtom den öfriga skogen att
utveckla sig. Om tolf år, ifall jag håller ut så
länge, äro amorteringslånen alla försvunna, och
då kunna vi kanske — ifall konjunkturerna
äro gynsamma — besluta oss för att sälja så
mycket virke på en gång, att vi slippa också
de öfriga skulderna och kunna börja tänka på
att modernisera vår hushållning en smula. Men
det är af mindre vikt. Kan jag lämna Fiskby
skuldfritt till dig, så är jag nöjd.
Fröken Hilma lämnade hastigt sin plats
vid frukostbordet och slog armarna kring
baronens hals.
— Jag bryr mig inte det minsta om hvad
jag får, protesterade hon, — och jag kan inte
fördraga medvetandet att pappa räknar
hvar-enda penni för min skull, det — — — —
— Inte för din skull, barn, afbröt baronen,
vänligt, — utan för Fiskbys och allas vår
skull, deras, som varit, och deras, som
möjligen komma. Det går väl inte ihop med
andan i nuvarande tid att hänga fast vid en bit
jord endast för det far och farfar och många
andra före dem vuxit upp och lefvat där, men
jag hör inte till den nyaste nutiden och hyser
ingen tvekan om hvad jag vill göra — och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
